Pluggfriss signar ut nu. Orkar inte mer!! Bara sitter med boken uppslagen, läser kanske varannan rad, tycker mig kunna allt, skiter i det och vaknar med magknipande ångest att jag inte får ta det här så jädra lätt- detta är en TENTA och inget jäkla högstadietrams. Skärpning Johanna!

 

Är det fel att försöka tvinga fram nervositet och (ännu mer) ångest? För just nu går ju min ångest ut på att jag inte ens har någon ångest eller är orolig för min livs första tenta? Varför går jag omkring och bara "tar'e chill" ???? Fattar jag inte hur viktigt det här är! Och inte vill jag ju flunka tentan heller, utan jag sitter och dagdrömmer om hur jag får högsta betyg, kalasmånga poäng på provet och firar den dagen med ett fett meal på Burger King och glass hela kvällen. Sen plågas jag av sinnesbilder som innefattar mig; hulkgråtandes på toan, mascara och eyeliner rinnandes ner för kinderna, stor känsla av misslyckande när jag ser att jag blivit underkänd, tappar livslust och gråter tills jag bara är en torkad skrump i sängen. 

 

Ni hör ju vilka konstraster. Verkligen den mest extrema varianten av möjligheter. Det bästa är väl ändå en typ av balans mellan de båda.... Och att inte oroa mig. Jag fixar det här ju! Och avdramatisera det här med om det inte skulle gå, då får jag vara ledsen EN STUND men sen är det bara på det igen. Världen går inte under och jag är långt ifrån den enda studenten i hela Lund som blivit underkänd på en tenta. Jag ska nog ha lappen jag hade i bakfickan när jag hade min uppkörning för 2 år sedan där det bara stod "idag är en härlig dag" (för jag hade möjlighet att ta körkort, så sa pappa) och så fort jag kände hjärtat banka lite extra hårt i bröstkorgen klappade jag bara på den lilla lappen i fickan. "Idag är en härlig dag, idag är en härlig dag, idag är en härlig dag...."