Sen lovar jag att jaf ska sluta prata om det... Men eftersom jag är en rätt NERVÖS och lite ÄNGSLIG person med ÅNGESTFYLLDA tankar denna vecka så är skolan alltså allt jag kunnat tänka på. Idag är då första föreläsningen och jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig. Kanske har alla andra i klassen läst alla sidorna (som jag också gjort fyi) men även gjort anteckningar, kommit på smarta frågor och är redo för en diskussion i ämnet.

 

Jag? Jag sitter väl då i tårar, snyftar tyst och planerar hur jag kan komma så långt bort härifrån som jag bara kan på kortast tid.

 

Återkommer hur det går.