Det känns härligt och peppande att se Becci ta tag i sitt liv och se hur hon listar vad hon vill göra i septembers månad. Trots att jag inte kan commit till listan (choklad+godis in my <3 4-evah) så peppar jag ändå och vill att hon ska fixa listan! Göra om rummet! Vara frisk! You go girl! Glenn Coco! Yeeeah!!!!11!1!

 

Jag??

 

Jag sitter i upplösningtillstånd, alldeles golvad av tanken på imorgon är första dagen på resten av mitt liv. (Fram till januari) Jag börjar skolan. Skolan!! Massa nytt folk och ett system jag inte förstår. Har 0 antal böcker. 0 familjära namn i "klassen". Studentleg, vad är det? Och ni är säkert kloka och säger att man inte ska oroa sig och det blir ju bra till slut men i DENNA STUND går det ej att tänka det. Jag är alldeles för rädd för att allt ska gå fel- alla säger ju hur otroligt rolig studenttiden är men tänk om den inte är det för mig? Tänk om jag gör fel! Alla man hör som säger att man bara festar och har kul, jo men tänk om jag bara sitter här i mitt (förvisso fina) rum och bara ser på Orange Is The New Black kvällarna i ända? Och så ser man folk lägga upp roande bilder på fb och så sitter man här hemma, mils från alla fester.

 

Har typ lite smått panik och är bara sekunder från fosterställning med Fix You på replay. Och har inte heller kommit över faktumet att jag blev lurad av ICA med mina flingor. Jävla skit-ICA med yoghurtflakes i flingor som inte ens fanns.

 

Så istället för att oroa mig för att min universitetsupplevelse ska bli en absolut katastrof ska jag försöka hålla tillbaka paniktårarna och underhålla hjärnan med en LOL:ig podcast.

 

(J-j-j-j-johanna)