Så medan Rebban är ute och äter lyxig sushi och dricker drinkar med födelsedagsfirande kompisar så är jag hemkommen från surströmmingsfest! Kan inte säga det nog med gånger hur äckligt det luktar och går omkring och oj:ar mig när jag tänker på doften. Det är som att min näsa har registrerat doften och lagrar den i näsborren? Så sitter man helt oskyldigt så bara dras doften fram och man bah *öööööörrrghk* 

 

Men ville såklart inte vara "som alla andra" på festen som bara klagade på hur illa det luktade så drog på brave face och kaxade till med det "njaaa, man vänjer sig efter en stund? Så farligt är det väl inte? Och nu när jag kommer hem och är själv hemma ligger jag i mental fosterställning vid blotta tanken på den där ruttna firren.

 

Och meda Rebban då som sagt är ute och svirar sitter jag hemma själv, lite illaluktande, men redo att göra något! Men ingen att göra något med!! Hatar när detta händer!! Blir så tjurig i ren frustration och tycker SÅ fruktansvärt synd om mig själv. I denna saliga blandning känner jag mig som en sopa utan kompisar. Sen självrannsakar jag mig själv och funderar på varför jag har denna känsla? Är jag en dålig vän eller kan jag bara inte skaffa nya kamrater? VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG?!