antagligen den första, och definitivt den sista bild på min visdomstand. imorgon är det slut på klokheten och tanden ska opereras ut. inte det att jag kommer sakna smärtan, eller (vill knappt säga detta högt, läs: skriva detta högt) min dåliga andedräkt pga tanden. men det känns ändå inte alls kul. har tvingat mami att ta ledig från jobbet och följa med som mentalt stöd samt tolk då min tandläkare är dansk. sist sa hon till mig på danska att jag skulle boka en tid för operation, och sen sprang hon efter mig på parkeringen för att jag inte hade gjort det - kommunikationsfel pga olika språk. tur att mamma är halvdansk.